Bloggen v 39

Nu har vi varit igång i sju veckor på denna hösttermin och vi har hunnit med mycket! Framför allt har vi fått nya kompisar till gruppen och även nya vikarier till Björnen, vilka heter Ebba, Emma och Thelma. Vi har också kommit igång med terminens två olika projekt. De yngre Isbjörnarna kommer ha ”Bondgården” som projekt och de äldre Isbjörnarna kommer utforska och lära kring djuren i vår svenska skog.

Bondgårds djuren blev presenterade av Igelkott och Kanin på en samling. Vi började med ko, gris och häst, men rätt fort tillkom hönan….. har såklart presenterat sig på samlingen där vi sjungit sånger, läst böcker och berättat sagor.

Barnen fick välja vilket bondgårdsdjur de ville göra på en av de skapandestunderna vi haft och de har även hjälpt till med att bygga upp vårt bondgårdslandskap.

När vi läste Nicke Nyfiken på bondgården handlade en sida om hönan och hennes ägg. Vi gick och hämtade ägg, som vi kände på, lyssnade på och knäckte två. Det var bara ett av barnen som ville känna på det knäckta ägget i skålen. Kompisarna talade om att det var gult och kladdigt. Jo, vi provade att kasta ett ägg också…

Favoritsången just nu är ”Per Olsson han hade en bonnagård…” för att vi byter ut Per Olsson till barnens egna namn och de får tala om vilket djur de önskar sjunga om. Då blir texten såhär ” vår kompis XXX har en bonnagård…”

För två veckor sedan fick de äldre isbjörnarna ett brev skickat till sig av en ny kompis som heter Ugglan. Det visade sig att Ugglan var kompis med våra vänner Kanin och Igelkott och undrade om han kunde få börja på björnen med oss. Det fick han gärna. Vi visade Ugglan runt i våra lokaler och presenterade honom för Björnenkompisarna och pedagogerna. Vår nya kompis Ugglan är både smart, rolig och snäll och som älskar att läsa böcker och lära sig nya saker. Tillsammans med Ugglan ser vi fram emot att lära oss och utforska massor av nya saker den här terminen.

I torsdags gick vi upp i gläntan bakom Krokodilparken och gissa vem vi träffade där?

Barnen har frågat ugglan om han skulle vilja bo hos oss, det ville han gärna, så nu är vi i fullgång med att bygga ett bo till ugglan i vårt stora träd som står inne i Galaxen.

Den här veckan har vi förutom att jobba med våra projekt fört två av S-E Björenens många traditioner vidare. I måndags uppmärksammade vi Internationella fredsdagen och deltog i Pinwheels for peace. Varje barn gjorde en fredssnurra som vi planterade i Vasaparken.

Tillsammans sjöng vi flera kompissånger bland annat Här är jag, här är du, Barn i alla länder och Bamses sång.

Sedan gick vi högst upp i backen och sprang nedför backen. I år kom vinden uppifrån lekparken, så snurrorna snurrade ännu bättre när vi gick upp för backen. Det blev många funderingar om huruvida vinden eller fartvinden får snurrorna att snurra bäst.

Vi avslutade veckan med att springa det årliga Bamseloppet! Vilka fantastiska kämpar vi har! Ett stort tack vill vår egna hejarklack som inte gick av för hackor denna fredags förmiddag!

Och där går starten. Heja, Heja, Heja!!!

Nu önskar vi er alla en underbar hösthelg!

Bettan, Cissi & Tina

Bloggen v 38

Den här veckan har vi skapat fredssnurror med barnen. Det är ett återkommande årligt projekt vi har på förskolan. Vi uppmärksammar den Internationella fredsdagen på måndag den 21 september med att  ”plantera” fredssnurror i Vasaparken och sjunga kompissånger som barnen valt. Så barnen har gjort egna vindssnurror av papper i olika färger. Vi diskuterar tillsammans, hur ska vi göra för att få dom att snurra och vad behöver vi för material till våra snurror. Vi kom fram till att det behövs vind, ståltråd, blompinne och något som håller snurran på plats.

Vi limmar, mäter och klipper.

Sen sätter vi dit ståltråden, stoppärlor och sist blompinnen.

Femårsgruppen har startat får några veckor sedan, som vi längtat till att få vara med i så länge. Några av oss har längtat i mer än ett halvår och nu är vi äntligen igång. Det här året har vi behövt göra lite annorlunda på grund av pandemin. Vi brukar ha vår femårsgrupp tillsammans med andra barn från andra förskolor men den här terminen kommer vi inte träffa dom varje gång utan ses några gånger utomhus istället. Men upplägget är detsamma som tidigare. Barnen har en egen femårsbok som vi limmar in allt vi gör i och barnen får en uppgift ”läxa” att göra hemma till nästa gång. I tisdags pratade vi om centimeter och meter. Vi mätte saker som vi har på förskolan.


Vi pratade om hur många centimeter det går på en meter. Barnen fick sedan mäta varandra och skriva upp hur långa dom är. Efter det tog vi reda på hur många kapplastavar det går åt till min längd. Vi skriver upp vårt resultat och limmar in pappret i vår bok.

Vi avslutar med att utvärdera tillsammans. Vi använder oss av ”glada Greta” och ”sura Sigrid” våra utvärderings-gubbar. Hur kändes det på femårs idag? Alla barn får lägga en varsin plupp och sedan går vi ett varv runt och berättar hur det kändes. ”Det var roligt men lite svårt att skriva sjuan”.

Äntligen så har vi kommit iväg till skogen igen, men då vi inte åker buss för tillfället så var vi tvungna att hitta ett lämpligt ställe som fanns på närmare ställe än Lill-Janskogen. Vi bestämde oss för att prova på att gå till skogen vid Karlbergs slott. Det visade sig vara ett bra val. När vi kom fit så kunde vi konstatera att det hade varit några där tidigare. Det fanns nämligen en stor uppbyggd koja där. Vem hade byggt den? Kanske Gruffalon som vi hade läst om dagen innan. Många spår efter Gruffalon fanns det i alla fall. Medan vi åt våra medhavda smörgåsar så gick vi höra boken ännu en gång. Glada och nöjda begav vi oss hemåt, och konstaterade när vi kom hem att vi hade gått hela sex kilometer. Vi kommer att fortsätta att gå dit då det gav oss alla så mycket.

Njut nu riktigt av en förhoppningsvis solig och höstlig helg!

Lotta och Madde

Bloggen v 37

”- dripp dropp dripp dropp dripp dropp dripp dropp, vad är det som faller på våra paraplyn, vad är det som faller ner från skyn, jo vatten vatten bara vanligt vatten…” ( en sång).

Nä, den varan har det inte varit mycket av på sista tiden, regn alltså….en del barn älskar att leka i och med vatten medan andra älskar att leka med vatten. Eftersom det varit brist på regn har vi på barnens önskan tagit ut vatten på gården några morgnar. Det har byggts dammar, lagats en hel del mat och dryck och för våra yngsta har det handlat om att utforska denna fantastiska vätska som vi är så beroende av på vår jord.

De äldre Isbjörnarna gick till Tegnerlunden vid två tillfällen denna vecka för att studera vatten i rörelse. Vid första tillfället pratade vi om vatten, vad det kommer ifrån och vidare hur det kom sig att det fanns rinnande/ forsande vatten i Tegnerlundens vattenfall fast det inte regnade… Jag anade att någon diskuterat detta med någon annan vuxen, för hen visste att det gick runt, ner i ”hålen” och sen kom det upp högst däruppe i ”hålen”. Vi gick såklart upp och tittade efter och visst såg vi hur det sipprade upp vatten ur hålen. Hur det kan komma sig krokar vi i vid ett annat tillfälle.

Det intressanta nu var att se efter vart vattnet tog vägen efter det att det sipprat upp ur ”hålen” och vi såg ju hur fort det rann nerför den anlagda stenrännan. Tillsammans ställde vi teser kring vad vi trodde skulle hända om vi släppte ned löv, en lång pinne och en kort pinne och en sten. Alla trodde att allt skulle åka nerför och hamna i bassängen längst ner. Vi testade. De teser som var lättast att utvärdera var lövet och stenen. Däremot var det inte helt lätt att förstå och dra någon lätt slutsats kring pinnarna…hur ser en kort pinne ut och vad är en lång pinne. Rätt snabbt insåg ett av barnen att det var lika bra att dela pinnarna i väldigt små bitar för att vara säker på att de skulle flyta med strömmen utan att fastna. Klureriet med detta var att det var svårt att se de små små pinnarna med blotta ögat…var de så att de faktiskt åkte hela vägen ner…? För att tydliggöra detta och fortsätta utforska och studera detta roliga och spännande samspel, forsande vatten och olika material, gick vi tillbaka dagen därpå.

Idag hade vi med oss material från förskolan som var lätta i vikt och som hade olika former. Vi hade i slutet och i början av denna vecka pratat om former och jag (pedagog) såg det som ett ypperligt tillfälle att återkoppla till de. Det blev legobitar, små klot, lite större klot och bandybollar.

Vi gjorde två grupper. Ena gruppen släppte iväg de olika materialen och den andra gruppen stod längre ned för att se efter om det de släppte ner verkligen flöt med ända ner i bassängen. Sen var det den andra gruppens tur.

Tillsammans såg vi att de båda kloten lätt åkte nerför rännan, men legobitarna hade en tendens att fastna vid stenarna på vägen ner och bandybollarna hamnade under vattenytan vilket kloten inte gjorde.

För att få loss legobitarna kom vi fram till att pinnar behövdes och nu kom vi tillbaka till pinnars längd. Vi fick prova oss fram vilken längd på pinne som behövdes för att nå legobiten.

”- e fö kort”

Med oss hem igen fick vi alla klot och bandybollar, men legobitarna dom försvann spårlöst i bassängen. Troligtvis hamnade de på botten och kommer fram när bassängen töms på vatten.

Med de yngsta isbjörnarna handlar det mycket om att få utforska och upptäcka. Learning by doing är en känd teori från en av förskolevärldens giganter John Dewey.

Vi har precis som de äldre isbjörnarna studerat vatten under veckan. Vi började ute på gården med att ta ut vatten och målarfärg, vad händer när vi målar på markplattorna? Vi hällde i och hällde ur, vad händer egentligen med vattnet vi häller ut på marken? Vi blandade i sand, vad hände då? Och vad va de som hände med vattnet när vi stoppade i en pensel med målarfärg? Detta måste vi undersöka. Det finns mycket att upptäcka här. 

Vi förflyttade senare även in detta utforskande av vatten och färg. Barnen fick ett varsitt glas med vattnet, ett med smutsigt vatten utifrån och ett med rent vatten från kranen, vad händer när vi doppar ner färg i dessa glas? Hur ser vattnet ut i glasen? Vad händer om jag häller ut vattnet på färgen istället? Vi testar många teorier.

Att måla och skapa är något som fångar de flesta barns intresse. Att kreativt få sätta färg till någonting vitt och orört är en spännande känsla, även här ser vi till att barnen får testa sig fram med olika tekniker. Vi har den här gången testat och erbjudit en tunn och en tjockpensel, en diskborste och en svamp. Hur känns det när vi målar med en diskborste? Vad föredrar jag att måla med? 

Tack för veckan och trevlig helg önskar vi er!

Bettan Cissi Tina och vår vikarie Emma som varit med oss Isbjörnar

Bloggen v 36

Hej Bloggen,

Vi har fortsatt vårt arbete kring kompis med de äldre björnarna även denna vecka. Vi har lekt samarbetslekar och gjort olika lära-känna övningar. Detta är en viktigt del av vårt uppdrag som vi har i förskolan, att låta barnen träna på detta. Samarbeta, ta hänsyn, visa respekt och anpassa sig. Ju yngre barnen är desto färre fungerande strategier har det hunnit skaffa sig, det är därför vi börjar läsåret med aktiviteter baserad på just gruppen. 

När vi haft drama har barnen fått dramatisera ett kompisproblem tillsammans. Vi tittar på en filmsnutt som heter ”Ugglan och kompisproblemet”. Det handlar om en snickare som råkar ha sönder sin bästa kompis bord. Vad ska hon göra? Ska hon låtsas som ingenting eller ska hon säga förlåt? Kan man säga förlåt på olika sätt? Kompisen går till Ugglan och ber om hjälp.

Vi dramatiserar det vi sett tillsammans. Vi diskuterar hur vi tror att det kändes för snickaren och hur kompisen kände sig när bordet gick sönder. Vi lär oss att ”Säga förlåt på riktigt, är faktiskt viktigt”.

Den här veckan har vi även börjat jobba med sagan ”Herr Pinnemans äventyr”. Sagan handlar om Pinneman som råkar komma bort från sin familj och hamnar i trubbel. Hur tror ni Pinneman kände sig när han kom bort från sin familj? Har ni känt er ensamma eller rädda någon gång, vad gjorde du då? Ville Pinneman ha ett äventyr, vad tror du? Om du var en pinne, vad skulle du göra då? Vi diskuterar tillsammans.

Barnen har sedan skapat egna Pinneman av pinnar vi hittade när vi var vid Vanadisparken förra veckan. Det har limmats och dekorerats med knappar, piprensare, tyg och mycket annat. Hur såg hans näsa ut? Hade han kläder? 

Boken ”Herr Pinnemans äventyr” är skriven på vers. Vi pratar om hur det låter och att det blir som en melodi.  När vi idag pratade om veckans bokstav som är A, tränade vi oss i just rim ord. Vad är rim? Kan vi rimma på ordet apa? Apa, rapa, gapa. Det blev många härliga rim och melodier.

Nu har vi äntligen fått träffa katten Morris som kommer att besöka oss med jämna mellanrum framöver. Hen förstår en del svenska med pratar bara engelska och lär oss lite av fet språket. Först var Morris lite blyg, men sedan vågade hen fråga alla barn om deras namn och presenterade sig själv. De barn som ville få en kram fick de. Sedan lärde vi oss att vän heter ”friend” och att ”friendship” betyder vänskap. Nu vilar Morris på en hylla högt upp tills vi ses nästa gång.

Varje fredag så går vi ju i samlad tropp till Vasaparken för gympa och utmana oss i nya aktiviteter. De senaste veckorna har vi lagt mycket krut på att samarbeta och jobba tillsammans som ett lag. En lek som är ny för en del av barnen änden s.k ”kinesiska muren” där det gäller att samla skatter och ta sig förbi vakterna på muren. Det gäller att ha både list och smidighet för att klara sig över. Vi har också provat på fotboll och lärt oss reglerna som gäller. Det är lätt hänt att händerna vill ta bollen, men då blir det handboll och det får vi lära oss längre fram. Vi vill ha en bredd på gympan så att alla kan hitta något som just den gillar och fastnar för. Vidare har vi också tränat inför ”Bamseloppet” som vi kommer att springa senare i september. Så länge vädret tillåter så kommer vi att ha gympa i Vasaparken och så håller vi alla tummar för att vi kommer att kunna nyttja lokalen på Friskis och Svettis i vinter.

Övar inför Bamseloppet
Nu övar vi balans

Nu önskar vi er alla en riktigt härlig helg!

Lotta och Madde