Bloggen vecka 38

Hej och välkomna ännu en gång till lite spännande läsning. Nu har våra nyinskolade barn varit här en tid och kommit in i våra rutiner och hittat tryggheten i både pedagoger och sina nya kompisar, och det känns förstås väldigt bra.


Senast när vi gick till skogen så passade vi på att använda oss av allt material som går att finna på marken för att skapa ett självporträtt.
Löv och gräs passar fint som hår, en svängd liten pinne kan bli antingen en glad mun, eller en ledsen beroende på hur man lägger den, småstenar blir fina ögon. Bara fantasin sätter gränser. När man kände sig klar så förevigade barnen själva sitt verk med hjälp av lärplattan. Sedan så fick materialet stanna kvar i skogen.

Vi har ju i vårt värdegrundsarbete tidigare under terminen både läst boken ”Vännerna i Kungaskogen” och även lyssnat till den på vilan. Då boken tar upp viktiga frågor som hur man bör vara en bra vän och hur det går bra att samarbeta för att lättare lösa olika problem.
När Brunbjörnsgruppen träffades senast så blev det dockteater där sagan spelades upp igen. Efteråt så applåderades det, som på en riktig teaterföreställning. Vi pratade och reflekterade över om vad det var som hände i skogen egentligen.
Varför kunde inte Snick och Snack bygga klart kojan?
Hur kom det sig att Raffe Räv inte ville låna ut sina verktyg?
Varför var Bitis ledsen?

Efteråt fick barnen själva återberätta sagan och spela teater med handdockorna.

Varje vecka så har vi ju något som vi kallar för veckans kompis. På måndagen på samlingen så berättar vi vem det är. Men innan det blir klart vem det är, så beskriver vi barnets egenskaper och intressen, t.ex
Personen vi söker tycker mycket om yngre barn.
Personen är intresserad av att lära sig bokstäver.
Personen är hjälpsam.

Är det fortfarande svårt att identifiera personen så ger vi ledtrådar i stil med; personen har två syskon, personen bor nära förskolan.

Veckans kompis har till uppgift att ta med sig några böcker hemifrån som vi sedan läser på boktipset, som vi har varje eftermiddag innan mellanmålet. Veckans kompis hjälper också till runt fruktstund och vid samlingen. Även de ärofyllda uppdragen att stå först i ledet när vi samlat ihop oss för att gå, att ropa ” Alla björnar är ni klara” och sist men inte minst trycka på knappen för att komma ut i trapphuset och på gatan.

För att synliggöra VEM det är som är veckans kompis så får personen ha en tavla på väggen där namnet skrivits och med ett foto som hen tagit på sig själv.

I tisdags uppmärksammade vi internationella fredsdagen genom Pinwheels for peace. Det var dags att se om våra egentillverkade vindsnurror verkligen fungerar. Är ståltråden tillräckligt stark? Kommer det vara tillräckligt med vind? Kommer pappret hålla?
Tillsammans får vi iväg till Vasaparken, ett riktigt färgglatt led med alla snurror. Vi fick många nyfikna blickar på vägen. Väl framme planterade vi ner våra snurror i marken och ställde oss i en ring runt dom. Vi sjöng våra kompissånger som vi tränat på.

Sen tog vi våra snurror med oss uppför backen för att sedan springa ner i full fart. Eftersom det var en ganska vindstilla dag behövde vi springa fort.

Idag fredag kom äntligen dagen då det var dags för vårt årliga Bamselopp. Vi har under några fredagar nu tränat inför detta lopp. Oj så laddade vi var.Vi började med att värma upp kroppen för att inte skada oss.

Sen var det de yngre björnarnas tur att ställa sig bakom startlinjen. De äldre barnen ställde sig vid sidan för att heja på våra kompisar.

Sen var det vår tur att springa. Vi ställde upp oss vid startlinjen och väntade på att startsignalen skulle komma. På era platser, färdiga, spring….

Efter loppet blev det medaljutdelning till alla löpare.

Det var allt för denna gång. Ha en härlig helg!

Lotta Madde Thelma

Bloggen v.37

Två veckor har gått sen vi Isbjörnar och Pandabjörnar skrev bloggen. Kompisprojektet har tagit oss med på olika och roliga äventyr. Här gäller det att stärka gruppen och se till så vi alla vet vem som är vem!

Ni förstår, en av dagarna läste vi en bok som handlade om två kompisar som hittar en skattkarta och som tillsammans letade rätt på skatten. Tänk att dom klarade det! Dom är bra kompisar Vera & Ville som hjälps åt, pratar och lyssnar på varandra.

Dra mig på en liten kärra!!! Vet ni vad vi hittade en dag när vi var i Tegnerparken….jo en flaskpost med en skattkarta i! Hur bär man sig åt när det finns en skattkarta och fem som alla vill se på en och samma gång?!? Jo, då måste man prata med varandra och komma överens, som Kanin och Igelkott gjorde i två av kompisböckerna. Sagt och gjort, en kompis tog kommandot över kartan och höll rätt hårt om den,…dock upp och ner tyckte en annan kompis som talade om att träden var ditå, varpå kartan snurrade ett halvt varv i kompisens grepp och det blev bättre. Nu hände det…istället för att titta på kartan började gissandet var skatten kunde vara. Hur vet man var man ska leta?!? Med lite ledtrådar förstod alla att det skulle finnas något vid de röda kryssen på kartan. Nu kom samarbetet igång ordentligt. Alla tittade och pekade var de skulle springa och leta. Sen sprang dom någolunda tillsammans. Tre olika platser fick dom springa till och tre påsar fann dom. I varje påse fanns pusselbitar och nu gällde det att tillsammans lägga pusslet. Det var inte superlätt, men det gick. ”-Vi klarade” ”- ja, vi kunde”! Vi gjorde high-five och glädjen gick inte att ta miste på!

Isbjörnarnas självporträtt har nu alla blivit klara. Våra Pandabjörnar har också pratat och gjort sina självporträtt, men på ett annat sätt. Vi ritade ett gemensamt huvud utifrån att ha tittat på varandra och på oss själva i spegeln. Därefter tog vi fram detta material och fortsatte skapa.

Så roligt att få välja antal ögon, munnar, näsor, ögonbryn och hår. Vissa munnar visade tänderna och då visade vi också tänderna för varandra. Ena kompisen tyckte inte om att ha olika färg på ögonen medan den andra inte alls brydde sig. Ett ögonbryn eller två? Kan man ha fyra munnar och var är öronen…Det sistnämnda var en miss av mig att inte ha tagit med då det är en rätt viktig del på vårt huvud och att vi pratat om det när vi tittade på varandra och i spegeln.

Under dessa två veckor lekt olika kompislekar. Vilken kompis saknas? ”eller kamrat” som ett barn så fint rättade mig när jag introducerade leken. Vi har med syfte att brädda barnens ordförråd pratat om kompisar i form av vänner och kamrater. Är det någon skillnad? Nej, det är tre olika ord som har samma betydelse.

Kompisleken går till så att alla barn ligger och tittar ner i mattan. Sen gömmer man en av kompisarna under en filt och ber resterande kompisar att titta upp och komma på vem som ligger under filten.

Vi har även lekt namnleken. Man delar barnen i två grupper som får sätta sig på varsin sida av en filt. När filten släpps behöver du vara snabb som katten på att säg kamratens namn som befinner sig på andra sidan, de var ganska svårt, men väldigt roligt.

Att skapa lekstationer för barnen där materialet är nytt, där inget av barnen har tidigare kunskap eller erfarenhet av, är ett ypperligt tillfälle att arbeta med Kompisprojektet hands-on. Här är ett exempel på en sådan lekstation.

Våra två lådor med makaroner har blivit en favorit dessa veckor. Det blir lite meditativt att hälla i och hälla ut, hälla i och hälla ut. Allt eftersom har olika material kommit och gått i lådorna. Allt är inte till belåtenhet. Ett fat var inte bra i jämförelse med en kåsa, i alla fall inte just då. Det röda måttet fick omdömet ”- inte ba, litet”.

Vi började med att presenterar materialet och tillsammans kom vi fram till hur vi skulle göra för att alla skulle få plats och hur man ska göra om man vill ha något som någon annan har. Kan det bli bättre att säga namnet på kompisen för att denne ska förstå att du pratar med just den kompisen, eller ska jag ropa rakt ut ”- jag villa ha den!”

Till detta var boken Kanin & Igelkott ”Komma överens” bra som komplement för att se att vi hade en lika bra lösning som dom hade i boken.

Nästa vecka uppmärksammar vi Fredsdagen och Bamseloppet och precis som storbjörnarna har vi gjort snurror och tränat på ”start och målgång”

Vi önskar er alla en fin hösthelg!

Bettan Cissi Emma

Bloggen vecka 36

Hej på er alla bloggläsare,

Så kom värmen tillbaka ett par dagar, så härligt. Vi har därför passat på att äta mellis ute i veckan. Tänk att allting smakar så mycket godare utomhus, är det inte konstigt😊

I vårt kompisprojekt har vi med de äldre barnen lyssnat på sagan om Vännerna i Kungaskogen. Den handlar om ekorren Snick och igelkotten Snack som ska bygga en koja i Kungaskogen. De inser snart att de behöver verktyg för att kunna bygga kojan, men ingen av dom har verktyg så de går till Raffe räv och frågar om de får låna hans verktyg. Raffe räv säger nej och Snick och Snack går ledsna därifrån.
Vi diskuterar tillsammans, hur tror ni det kändes när Raffe räv sa nej till Snick och Snack? Varför tror ni han sa nej?

Vidare i sagan stöter Snick och Snack på flera kompisproblem, bland annat får kaninen Bitis inte vara med i kojbygget och hon blir retad och ledsen. Många bra diskussioner har vi haft tillsammans med barnen denna vecka.

I måndags började barnen att göra sina vindsnurror. Dessa snurror kommer bli fredssnurror som vi gör i ett årligt återkommande projekt med alla barn på förskolan. Vi och många andra skolor och förskolor i världen uppmärksammar ”Pinwheels for peace” den 21 september. Vi tillverkar egna fredssnurror och sjunger kompissånger som barnen valt. Detta kommer vi göra tillsammans i Vasaparken.

Hur gör man en vindsnurra egentligen? Vi börjar med att repetera de matematiska formerna rektangel och kvadrat. Hur ska vi göra för att pappret ska bli kvadratiskt och vilket mätredskap använder vi?

När vi fått till formen är det dags att färglägga och dekorera vår snurra med lite färg. Några barn ville använda sig av pastellkritor.

Nästa vecka ska vi jobba vidare med våra snurror och få dom att snurra. Hm det blir lite klurigt…

Nu har vi börjat igen med en av veckans höjdpunkter både för barnen och oss pedagoger, nämligen skogen.
I skogen finns det inga givna lekar eller material så fantasin får fritt spelrum, och det är verkligen något som vi uppmuntrar och är engagerade i. Vår koja som vi haft under förra läsåret var dessvärre nermonterad, men det var inga sura miner över det, utan vi fortsatte bygga på en ny redan påbörjad koja. Denna tyckte barnen egentligen var bättre eftersom man kunde gå ut och in i den från flera håll.


Våra bekanta Snick och Snack hade tappat bort varandra och fem kompisar till i vår egen kungaskog, så vi fick ett uppdrag att sammanföra dem igen. Alla hjälptes åt så vännerna efter en inte allt för lång stund var hittade och återförda till platsen där vi samlas i skogen.
Vi passade då också på att repetera boken och pratade om vad som hände och hur de olika figurerna reagerade.

Sista dagen på veckan så började vi ute på gården med musik och dans. Vi kan se ett stort intresse av båda delarna så om intresset fortsätter så kommer vi att ha det som ett fast inslag varje fredag morgon.
Dansen som vi bekantade oss med denna gång var jenka.
Höger, höger, vänster, vänster, ett hopp fram, ett hopp bak och slutligen tre hopp fram. Då han håller varandra i axlarna så är det viktigt med kommunikation och samarbete. Inte helt lätt, men roligt!

Fredagsförmiddagen påbörjades i Vasaparken men lek och skoj. Det var just denna vecka ”lekvecka” i parkområdet vilket betydde att det bland annat fanns stora pussel att lägga på marken och även utomhusspel. Efter vi varit i parken så gick vi ner till fotbollsplanen. Där hade vi lite övningar i tre olika grupper. Det var att samla poäng ( vilket barnen älskar i alla former ) genom att kasta ärtpåsar i rockringar med olika värde, styltgång och en där en tärning bestämde vad som skulle hända. Då det ju dags för det årliga Bamseloppet snart så vi körde en generalrepetition genom att springa hela varvet runt fotbollsplanen. Peppande och uppmuntrande tillrop gjorde att alla nöjda och glada kom i mål.

Som alltid så önskar vi er en trevlig helg. Varför inte ta en tur till skogen vid Karlberg och titta på den nya kojan!

Lotta, Madde och Thelma

Blogg v. 35

Hej bloggen.

Nu är terminen igång och fokus på de närmsta två veckorna ligger på värdegrund och kompis.

Vi har under den här veckan börjat med att titta på likheter och olikheter hos varandra. Vi började med att prata om hur vi ser ut och utgick ifrån toppen av vår kropp. Vad har jag för färg på håret? Har jag långt eller kort hår? Jag har ögon, jag har mun. Nästa steg blev att skapa självporträtt med färgpennor. Nu blev vi mer detaljerade. Hur många ögon har jag? Vart sitter mina ögon i förhållande till näsan och öronen? Vilken färg har jag på ögonen? Vi tittade i spegel och beskrev vårt ansikte. ”- min näsa är hård här, ”petsi”, inte här, mjuk”

Vi har också spelat spel, där vi parar ihop lika och olika bilder med varandra. För de äldre barnen så blev den stora utmaningen att para ihop ”ordkompisar” i form av Rim Memo. Vad kan vi mer för ord som rimmar?

På rörelsen denna vecka har vi också anammat kompis temat då vi fått rörelseuppdrag av Bamse och hans vänner. Vi turades om att dra varsitt kort där en av Bamses vänner gav oss en uppgift ”gå på hälarna” eller ”hoppa som en kanin”. Vi avslutade rörelsen med en kär favorit. Vi sjunger Imse Vimse Spindel och gör samtidigt rörelserna på kompisens rygg.

Trevlig helg önskar

Bettan, Cissi & Emma