Veckorna går fort nu, nästan för fort. April och maj är två månader som många av våra barn fyller år i och vi blir än mer påminda om att även åren går fort! Hur blev våra yngre så stora?!? Bara åtta veckor kvar till vi sparkar upp våra Isbjörnar till storbjörnarna och våra Pandabjörnar blir Isbjörnar!!!
Ja, ja, nog om det, vi ska ju vara lite mer i nuet, så låt oss vara det och se vad vi lärt och upplevt de senaste veckorna!
Vi tänkte börja med att ta er med till vårt skogsviste som vi tar oss till en gånge per vecka. Nästan alla våra barn vet nu att bussarna har olika nummer och tal och att det finns blåa och röda bussar som går i vår stad. Många barn vet att buss nr 61 tar oss till skogen, men om bussen kommer vara blå eller röd ….. nja, det är majoriteten inte säkra på. Tänk om vi får åka en blå!!!! Vad gör man inte för att hålla kvar spänningen och hoppet som våra barn har, bara att ”spela” spelet och vara förväntansfull själv.
Att åka med kommunala färdmedel kräver att vi pedagoger är samspelta, har tydliga rutiner och därmed regler. När bussen kommer till hållplatsen har vi sett till att en av vagnarna står först i ledet till dörrarna på mitten. Därefter står barnen på led, en och en. Vagnen på först, sen går barnen på och blir placerade där det finns plats. Här finns inte stort utrymme till att få sitta där man vill utan det gäller att se till att alla får en sittplats innan bussen kör iväg. Våra barn är näääästan helt med på noterna. Lite missnöje kan uppstå om man inte får fönsterplats. För de yngsta, som sitter i vagn och tyvärr inte ser annat än en bussvägg blir böcker ett bra alternativ att titta i eller att vi läser. Att prata om det vi ser och upplever är alltid på tapeten. De andra som sitter på sätena har inga problem att hitta samtalsämnen att samtala kring och om. Vad de pratar om… det ni!

Innan vi kommer in i vår skog har vi tagit oss av bussen, i samma ordning som vi gick på, gått över bron där vi rätt ofta får se Roslagsbanans tåg svischa förbi under oss. Spännande är det. En dag måste vi åka det tåget.
Mycket av den undervisning vi gör inne kan man modelera om för att anpassa utomhus. En sådan undervisning var när vi skulle ha skapande i kombination med naturen. Vill man prata nyanser av färger så är det så tacksamt att göra det i ute den här tiden. Isbjörnarna fick gå en liten naturpromenad som gick ut på att upptäcka både färg, flora och fauna. Vi tittade på olika små löv och blad, blåbärsris och kart, olika träd och dess frukter. Sen fick var och en leta rätt på varsin pinne som de skulle behålla i sin hand. När vi avslutat promenaden valde vi en fin plats och slog oss ner i det gröna rummet. Papper och färg kom fram. Alla fick välja en färg de önskade måla med. Penseln denna gång var den pinne var och en hade letat rätt på. Det var nytt, spännande och ”-tänk att en pinne kan vara som en pensel”. Kan man måla med annat än en pinne?
Pandabjörnarna gick också på skogspromenad. Vi besteg höga ( i barnens mått mätta) stenblock, tittade på blåbärsris, blommor, rester av en grankotte som ekorren ätit av, men det som fångade våra pandisar allra mest var MYRORNA!!! Det pekades, stampades och försök att få upp en och annan. Vår yngsta lyckades få upp flera stycken som hen lät krypa på handen. Fram med lupparna! Vi pratade om vad de tyckte om att äta och provade att lägga i små bitar av äpple och päron. Barnen konstaterade att myrorna prioriterade äppelbitarna. Några av våra yngsta hade med glädje haft kvar myrorna i lupparna, men…. ledsen, det skulle inte ha blivit ett positivt slut för någon…
Gympa.
Idag byggde vi upp en hinderbana i skogen med hjälp av det som skogen hade att erbjuda plus lite från förskolan.
Här blev det en del utmaningar som t ex när vi skulle balansera på stocken. När vi är på förskolan använder vi oss av en bänk som är plan men i skogen blev det en cylinderformad stock. Hur ska man ta sig fram på den? Och framförallt placera fötterna. Inte lätt och då är det tur att det finns hjälpande händer.

Vi tränade också jämfotahopp,slalom mellan granarna,upp och ner för stenar och grodhopp.
Att vi använder oss av hinderbana i våran gympa för att barnen ska få utveckla sin motorik och rörelse på ett lustfyllt sätt. Det är också en träning i socialt samspel med turtagning och samarbete.
Forskargrupper
Veckans ”Trollgrupp” har i tidigare veckor bekantat sig en smula med Fablernas Värld och dess sensmoral. Den här veckan introducerade vi några av alla de ordspråk vi använder oss av till och från. Till vår hjälp hade vi Ugglis, Bee-Bot (bi), vargen och en myra. Det hela började med att vi berättade en kort kort historia där Ugglan från sitt träd spanade på myran som släpade slet med barr och annat för att bygga på sin stack. Ugglan konstaterade att myran var ”flitig som…”. En annan liten historia var att vargen såg ugglan uppe i trädet och ville så gärna fånga den till kvällsmat, för hen var; ”hungrig som en… Just då såg ett bi (Bee-bot), att vargen spanade på ugglan och blev då; ”arg som…. ”. Ja, ni förstår säkerligen vilka ordspråk vi introducerade.
Vad vi gjorde med dessa får ni bara en se i några bilder, en så kallad sneak-peak. Fråga dock gärna era barn om de kom ihåg något ordspråk, eller varför inte använd ett vid matbordet om ert barn visat på stor aptit!
De äldre barnens projektgrupp har nu sedan ett par veckor tillbaka varit på 1800-talet. Denna gång har vi fördjupat oss i uppfinningar som kom under detta århundrade. Det visade sig att det hände verkligen mycket inom det tekniska. De uppfinningarna som vi lyfte och pratade om var telefonen, bilen, tåget, flyget, luftballongen och cykeln. Visste ni förresten att den första cykeln inte hade pedaler? Och att den första bilen inte hade någon ratt?
Vi fick lära oss att den första ballonguppstigningen i Stockholm var i Observatorielunden år 1784. Är det kanske därför det finns en luftballong att leka i där uppe🤔

När vi var klara med våra texter kring de uppfinningar vi valt limmade vi in dem i en stor bok som ni gärna får komma in och titta lite närmare på.

Pandabjörnar:
Idag fick barnen prova på att spela dockteater med deras egen tillverkade pappdockor.
För att barnen skulle få en förståelse för denna form av teater började vi med att en av oss pedagoger spelade upp sagan ”Tre små grisar” med rekvisitan. Därefter fick barnen prova att berätta sagan utifrån sina förutsättningar.
Förutom att vi introducerade ytterligare ett sätt av dramatisering som är ett av våra estetiska lärprocesser blev det en övning i att lära sig samarbeta och hjälpa varandra.
Vargen försöker blåsa ner tegelhuset!
Har en trevlig helg!
Önskar Bettan, Malin, Emma och Natalie