Bloggen v.37

Två veckor har gått sen vi Isbjörnar och Pandabjörnar skrev bloggen. Kompisprojektet har tagit oss med på olika och roliga äventyr. Här gäller det att stärka gruppen och se till så vi alla vet vem som är vem!

Ni förstår, en av dagarna läste vi en bok som handlade om två kompisar som hittar en skattkarta och som tillsammans letade rätt på skatten. Tänk att dom klarade det! Dom är bra kompisar Vera & Ville som hjälps åt, pratar och lyssnar på varandra.

Dra mig på en liten kärra!!! Vet ni vad vi hittade en dag när vi var i Tegnerparken….jo en flaskpost med en skattkarta i! Hur bär man sig åt när det finns en skattkarta och fem som alla vill se på en och samma gång?!? Jo, då måste man prata med varandra och komma överens, som Kanin och Igelkott gjorde i två av kompisböckerna. Sagt och gjort, en kompis tog kommandot över kartan och höll rätt hårt om den,…dock upp och ner tyckte en annan kompis som talade om att träden var ditå, varpå kartan snurrade ett halvt varv i kompisens grepp och det blev bättre. Nu hände det…istället för att titta på kartan började gissandet var skatten kunde vara. Hur vet man var man ska leta?!? Med lite ledtrådar förstod alla att det skulle finnas något vid de röda kryssen på kartan. Nu kom samarbetet igång ordentligt. Alla tittade och pekade var de skulle springa och leta. Sen sprang dom någolunda tillsammans. Tre olika platser fick dom springa till och tre påsar fann dom. I varje påse fanns pusselbitar och nu gällde det att tillsammans lägga pusslet. Det var inte superlätt, men det gick. ”-Vi klarade” ”- ja, vi kunde”! Vi gjorde high-five och glädjen gick inte att ta miste på!

Isbjörnarnas självporträtt har nu alla blivit klara. Våra Pandabjörnar har också pratat och gjort sina självporträtt, men på ett annat sätt. Vi ritade ett gemensamt huvud utifrån att ha tittat på varandra och på oss själva i spegeln. Därefter tog vi fram detta material och fortsatte skapa.

Så roligt att få välja antal ögon, munnar, näsor, ögonbryn och hår. Vissa munnar visade tänderna och då visade vi också tänderna för varandra. Ena kompisen tyckte inte om att ha olika färg på ögonen medan den andra inte alls brydde sig. Ett ögonbryn eller två? Kan man ha fyra munnar och var är öronen…Det sistnämnda var en miss av mig att inte ha tagit med då det är en rätt viktig del på vårt huvud och att vi pratat om det när vi tittade på varandra och i spegeln.

Under dessa två veckor lekt olika kompislekar. Vilken kompis saknas? ”eller kamrat” som ett barn så fint rättade mig när jag introducerade leken. Vi har med syfte att brädda barnens ordförråd pratat om kompisar i form av vänner och kamrater. Är det någon skillnad? Nej, det är tre olika ord som har samma betydelse.

Kompisleken går till så att alla barn ligger och tittar ner i mattan. Sen gömmer man en av kompisarna under en filt och ber resterande kompisar att titta upp och komma på vem som ligger under filten.

Vi har även lekt namnleken. Man delar barnen i två grupper som får sätta sig på varsin sida av en filt. När filten släpps behöver du vara snabb som katten på att säg kamratens namn som befinner sig på andra sidan, de var ganska svårt, men väldigt roligt.

Att skapa lekstationer för barnen där materialet är nytt, där inget av barnen har tidigare kunskap eller erfarenhet av, är ett ypperligt tillfälle att arbeta med Kompisprojektet hands-on. Här är ett exempel på en sådan lekstation.

Våra två lådor med makaroner har blivit en favorit dessa veckor. Det blir lite meditativt att hälla i och hälla ut, hälla i och hälla ut. Allt eftersom har olika material kommit och gått i lådorna. Allt är inte till belåtenhet. Ett fat var inte bra i jämförelse med en kåsa, i alla fall inte just då. Det röda måttet fick omdömet ”- inte ba, litet”.

Vi började med att presenterar materialet och tillsammans kom vi fram till hur vi skulle göra för att alla skulle få plats och hur man ska göra om man vill ha något som någon annan har. Kan det bli bättre att säga namnet på kompisen för att denne ska förstå att du pratar med just den kompisen, eller ska jag ropa rakt ut ”- jag villa ha den!”

Till detta var boken Kanin & Igelkott ”Komma överens” bra som komplement för att se att vi hade en lika bra lösning som dom hade i boken.

Nästa vecka uppmärksammar vi Fredsdagen och Bamseloppet och precis som storbjörnarna har vi gjort snurror och tränat på ”start och målgång”