Som vi har läääängtat efter denna dag, dagen då vi fick åka till skogen!!! Vi Isbjörnar och Pandabjörnar har ju inte varit i den fysiska skogen sedan hösten 2019. Kanske var det så att det var vi pedagoger som längtat mest, för de som är äldst i vår grupp nu, kom inte riktigt ihåg att vi varit i skogen ihop…
Hur som, vi tog oss med snabba lätta steg till buss 61 vid Odenplan. Skulle det vara en röd eller en blå buss? Det var den stora frågan för våra barn. Det var lite spännande för alla. Även om vi pedagoger åkt kommunalt med barngrupper så många gånger tidigare genom årens lopp, så kändes det lite ”ovant”. Två vagnar och totalt 11 barn som ska komma på bussen, hjälpas upp på säten och se till att alla sitter bra på sina platser. Det gick otroligt bra! Bussen rullade och alla var med…jo, just det, vi ska helst se till att det inte trycks på stopknapparna i onödan… Snabba små fingrar finns här och där.
Efter en glad bussfärd där barnen vinkat till varandra från sina platser och skrattat av hela upplevelsen, den att åka buss med kompisarna, var vi äntligen framme i vår ”Tågskog”. Den första som välkomnade oss var en pigg fin ekorre som visade oss sina konster i hoppande från gren till gren och för en stund satt helt stilla och tittade på oss.
Nästa levande vi stötte på var ett par hackspettar följt av en högljudd nötskrika. Vilken början! Resten av tiden gick i samma anda och energi. Vi kände sån glädje över att se ”våra” barn ta sig för i skogen, upptäcka sina egna förmågor i den kuperade terrängen och intresset för det vi visade på för dom.
Den ojämna terrängen var spännande 
Pinnar finns många och långa, så långa att man fastnar med den mellan träd 
”Titta, ja kan hoppa högt”
”bor myrorna där?” 
Den lilla fina men giftiga flugsvampen 
Vägarna i skogen benämns som stigar.
Tillsammans hittade vi ätbara bär. Alla var dock inte goda, men det var kul att se kompisens grimas när vi smakade på rönnbär. Hur kan ett så vackert bär smaka så ogott och den där fina röda svampen med vita prickar som man bara vill känna på vara så dålig för oss och djuren att vi inte ens får känna på den?!? Till sist hittade vi ytterligare en röd liten ”sak” som var helt ofarlig, smaka på den var däremot inget någon ville.
Blåbär däremot det ville alla smaka.
Svårt att se, men det är en nyckelpiga vi upptäckt 
Surt sa räven om rönnbären…och vihöll med
Tänk att det fanns blåbär kvar! Så gott!
Med oss till vårt andra besök i skogen tog vi med boken Alla tre på utflykt med förskolan Ärtan. I boken går nämligen Idde, Valle och Ester till skogen där dom hittar massa skogs material. Vi tittar och jämför, vad hittar vi i skogen? Hittar vi samma som Idde, Valle och Ester? Mycket av materialet har vi tittat på och hittat i vår när miljö, men barr.. det har vi undrat lite över, men nu vet vi vad det är, för i skogen fanns det massor av barr.
Denna bok har varit levande hos oss under de senaste veckorna och fått följa med till vår närmiljö, vår samling och nu skogen.
Utöver vår otroligt härliga skogsutflykt har vi börjat nosa på det vi ska bejaka nästa vecka, nämligen FN. Vi yngre björnar har pratat om Barnkonventionen och punkten ”Rätt till ett namn”. Det passar bra in i projektet också.
Pandabjörnarna har sjungit och pratat om sitt eget namn och namnen på familjemedlemmarna. De har även börjat med sitt ”hem” i projektet ”Jaget”. Varje Pandabjörn gör sin egna dörr/ port som på ett enkelt sätt går att öppna upp till hemmet där familjen bor. Varje barns familjemedlemmar fotas, skrivs ut, lamineras och flyttas in i hemmet. Tyvärr kan vi inte lägga upp bilder på detta då det blir för personligt.
Isbjörnarna har fått forma sitt namns bokstäver i lera, målat dessa, gjort en bakgrund och sen använt limpistol för att montera sin egna namntavla.
Den bok vi pratat kring och läst är den här, där Kanin och Igelkott tar upp olika områden i Barnkonventionen.
Nu önskar vi er alla en trevlig helg!
Bettan Cissi Emma Nathalie
Härligt med skogen, äntligen! Det pratades mycket om upplevelsen hemma sen.
Skogen och bussen! Vilken lycka. Bra kämpat av er pedagoger!